Standard för TIBETANSK SPANIEL
Användningsområde: Sällskapshund
FCI-Klassifikation: Grupp 9, sektion 5
Ursprungsland/ hemland: Tibet/Storbritannien
Bakgrund/ändamål: Tibetansk spaniel är en av de hundraser, som räknar Tibet som sitt ursprungsland. Rasen har månghundraåriga traditioner där. Det var främst i klostren den levde. Förutom att vara en ytterst vaksam väktare på klostermurarna, fungerade den som munkarnas sällskap. Hundarna hade också ett religiöst/mytologiskt symbolvärde. Tibetansk spaniel är den tibetanska hundras som senast kommit till Europa.
Helhetsintryck: Tibetansk spaniel är en liten, aktiv och alert hund. Helheten skall ge ett välbalanserat intryck. Kroppens längd skall något överstiga mankhöjden.
Uppförande/karaktär: Till temperamentet är den vaken och tillgiven men självständig. Den är glad och självmedveten, mycket intelligent, men avståndstagande mot främlingar.
Huvud: Huvudet skall vara litet i proportion till kroppen och bäras stolt. Det skall vara maskulint hos hanhundar, men inte grovt.
Skallparti: Skallen skall vara lätt välvd, av måttlig bredd och längd.
Stop: Stopet skall inte vara djupt, men markerat.
Nostryffel: Nostryffeln skall helst vara svart.
Nosparti: Nospartiet skall vara medellångt, trubbigt med fylliga överläppar och utan rynkor. Hakan skall vara lagom djup och bred.
Käkar/Tänder: Lätt underbett. Tänderna skall vara jämnt placerade och underkäken skall vara bred mellan hörntänderna. Komplett bett är önskvärt. Tänder och tunga får inte synas när munnen är stängd.
Ögon: Ögonen skall vara mörkbruna, medelstora, ovala, klara och uttrycksfulla. De skall sitta tämligen brett isär men vara framåtriktade. Ögonkanterna skall vara svarta.
Öron: Öronen skall vara tämligen högt ansatta, medelstora och hängande. Hos den vuxna hunden skall öronen ha rikligt behäng. Det är önskvärt att öronen lyfts något från skallinjen, men de får inte vara för lätta. Det är otypiskt med lågt ansatta, stora eller tunga öron.
Hals: Halsen skall vara måttligt kort, stark och väl ansatt i skulderpartiet. Den skall vara täckt av en man eller ”schal” av längre hår, mer markerad hos hanhundar än hos tikar.
Kropp: Kroppslängden, från manke till svansrot, skall vara något större än mankhöjden.
Rygglinje: Rygglinjen skall vara plan.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall ha väl välvda revben.
Svans: Svansen skall vara högt ansatt, ha riklig plym och i rörelse bäras i en stolt båge över ryggen. Stående får hunden bära svansen hängande.
Extremiteter
Framställ: Benstommen skall vara måttligt grov.
Skulderblad: Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda och fasta.
Underarm: Underarmarna skall vara lätt böjda.
Framtassar: Hartassar som skall vara små och nätta med fransar mellan tårna. Fransarna är ofta längre än tassen. Rund s k kattass är inte önskvärd.
Bakställ: Bakbenen skall vara välkonstruerade och kraftiga.
Knäled: Knälederna skall vara måttligt vinklade.
Has: Haslederna skall vara lågt ansatta och bakifrån sett parallella.
Baktassar: Baktassar, se framtassar.
Rörelser: Rörelserna skall vara raska, fria, aktiva och parallella.
Päls
Pälsstruktur: Täckhåret skall vara silkeslent, slätt i ansiktet och på framsidan av benen, medellångt på kroppen, men tämligen åtliggande. Underullen skall vara fin och tät. Öronen och frambenens baksidor skall vara väl befransade. Svansen och lårens baksidor skall ha riklig, längre päls. Rasen får inte vara överpälsad. Tikar tenderar att ha mindre päls och kortare man än hanhundar.
Färg: Alla färger och blandningar av färger är tillåtna.
Storlek/vikt
Mankhöjd/Vikt: Ca 25 cm. Ca 4-7 kg.
Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
Nota bene: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.